Relationer - en tankespiral

Jag lovade er mer reflektioner. Nu satte jag mig själv i en riktig tankespiral på gott och ont.
 
Sedan man fick barn, vilket inte ens är längesen, märker man tydligt hur relationer förändras. Både positivt och negativt. Något många sa under graviditeten - och det stämmer verkligen. Personer man trodde skulle springa ner vårt hem efter emilia kom har knappt varit här, medan andra man nästan inte haft kontakt med innan hör av sig. Det märks vilka som genuint gillar emilia, vilka som gillar henne för att hon är vår dotter och vilka som inte är intresserade av barn alls. Alla delarna är helt okej - men det är intressant att iaktta.
 
Nya relationer skapas, gamla relationer väcks till liv, vissa relationer har blivit starkare, men några också svagare. 95 procent av det hela är ju helt klart positivt, men det tråkiga är givetvis dom man glider ifrån. Inte för att man vill det, utan för att det bara händer. Jag vet inte säkert varför. Från mitt håll vet jag dock att jag inte är så bra på att ta upp telefonen och ringa folk - för att jag gillar inte att prata i telefonen. Dålig men sann ursäkt. Vart sån i flera år men har garanterat blivit sämre nu.. För när man väl har tid att prata på dagarna så jobbar folk, och när man har tid på kvällen så är man helt slutkörd. En trötthet emellanåt som människor utan barn inte kan föreställa sig. Så ska man hinna med sin sambo och gärna träning. Lite mat på det. Hinna det man inte hann under dagen då dagen mest gick ut på att tillgodose emilias behov (vilket mammaledigheten går ut på) och att släcka akuta bränder. Sen gärna somna i tid eftersom man vaknar tidigt. Och vipps så har 2 veckor gått utan att man ringt vissa personer som man borde ringt.
 
Inget unikt i det. Halva jordklotet har ju barn och löser det med bravur. Det är bara en omställning som vi alla reagerar olika på. Det är väl kanske därför man glider isär och skapar nya relationer.. För att folk utan barn inte förstår och för att man helt plötsligt lever två helt olika liv med olika intressen. Olika prioriteringar. Jag förstod inte heller innan jag fick barn, jag skuldbelägger ingen annan. Man är alltid två i en relation. Men känslan av att känna sig otillräcklig har aldrig varit så stor. Och då har jag bara ett barn och är mammaledig fortfarande. Tough life.
 
Jag har mött väggen en gång för ett par år sedan då mitt liv gick ut på att vara en ja-sägare. Att sätta andra människors intressen före mina egna. Att vara andra till lags. Det kokade över. Och nu när man äntligen lärt sig att känna efter och prioritera sig själv (eller emilia numera) känner man sig otillräcklig. Även fast man inte borde. En känsla som kanske bara är att vänja sig vid. Eller släppa.
 
Vad ska jag komma fram till egentligen? Jag vet inte. Det blev bara en tankespiral av första tanke detta. Aningen negativ. Vad jag vill säga, trots ett aningen neggit inlägg, är iallafall att jag är tacksam för allt positivt som livet med att få barn inneburit. Alla återupptagna och nya relationer är verkligen underbart. Det är bara tråkigt att dygnet endast har 24 timmar när tiden numera går så fort. Man vill hinna med för mycket på för kort tid och istället för att njuta fastnar man i otillräcklighetstankarna. Nu får jag försöka vända på detta.

Babysim

Var uppehåll förra veckan men nu var det dags igen!
 
 
Glad liten fis!

Sockerberoende

Igår kväll var melitsas syster maria förbi! Hon var redig och bara åt frukt så jag åt upp en hel påse funs själv. Ska aldrig mer köpa dom. Man kan ju inte sluta äta när man väl börjat! Måste ta tag i dedär någon dag. Lever verkligen på socker.